Karin Boye

Jessica Kolterjahn

Kris

Det oförklarliga dödsfallet på Hotel del Coronado ”Det har sakta börjat skymma, den tunna linjen mellan hav och himmel suddas långsamt ut av det fallande mörkret. Hon vänder ryggen mot havet och går tillbaka upp mot hotellet. Hennes steg fördröjs av den tunga, blöta sanden. Hon sjunker längre och längre ned för varje steg hon tar. Framför henne flyter den vita byggnaden ut över stranden som en hägring.” Torsdagen den 24 november 1892 tar en ung, vacker kvinna in på Hotel del Coronado i Kalifornien. Hon uppträder märkligt, verkar mycket sjuk och frågar upprepade gånger efter sin bror som aldrig kommer. Fem dagar senare hittas hon död i en stentrappa utanför hotellet. Bredvid sig har hon en revolver. Coroner Henry Stetson rubricerar snabbt dödsfallet som självmord, men i arbetet med att säkerställa kvinnans identitet börjar frågetecknen hopa sig. Har den döda skrivit in sig under falskt namn? Var finns brodern hon väntat på? Långsamt sugs han ner i en spiral av död, hämnd och åtrå. Samtidigt insjuknar hans hustru hastigt, och han slits mellan ett fall som påverkar honom mer än han önskar och sin hustru som snabbt tynar bort. Nattfjäril är en fri fantasi om ett verkligt fall som utspelade sig på Hotel del Coronado, San Diego, Kalifornien. I några veckor i slutet av 1892 höll händelsen en hel nation trollbunden. Än i dag publiceras det böcker med teorier kring självmordet, och gäster på hotellet fascineras av den spöklegend som skapats kring den döda kvinnan. På en förtätad och tonsäker prosa, och med en sällsynt förmåga att skildra en svunnen tid, levandegör Jessica Kolterjahn den hemlighetsfulla berättelsen. Omslagsformgivare: Sara R. Acedo

Nattfjäril

Jag är dränerad på känslor och liv. I en tunn, skör tråd som sitter fast någonstans i mitt inre hänger Dödsmakterna och dinglar. Rädslan. Det är den som driver mig hit. Jag har tappat bort mig själv men jag har kommit hit för att kunna leva. Eller för att kunna dö. Året är 1932 när Karin Boye tar sin tillflykt till Berlin. Bakom sig lämnar hon sin make, sina älskare, det intensiva arbetet med tidskiften Spektrum och översättningen av Det öde landet. Djupt deprimerad hoppas hon att psykoanalytikern doktor Walter Schindler ska kunna bota henne, driva ut det gift som rinner i hennes kropp. Giftet, och Törsten efter kvinnor. Den första tiden är ensamheten stark. Hon längtar hem, har ont om pengar och svårt att finna sina egna ord igen. Och den nya staden skrämmer henne. En stad som brinner av hat, våld och fattigdom. Men snart upptäcker hon också en värld som aldrig tidigare varit tillgänglig för henne – klubbar och caféer där män öppet älskar män och kvinnor älskar kvinnor. Hos analytikern minns hon sin uppväxt med en bokälskande far och en alkoholiserad mor, religiösa grubblerier, ofullbordade förälskelser i jämnåriga flickor. Hon talar om äktenskapet, byggt på vänskap, och om den destruktiva kärleksrelationen med Josef Riwkin. Med motstridiga känslor börjar hon låta giftet styra hennes handlingar. Samtidigt ger analysen inte den lindring hon sökt. Hon drabbas av en ny depression, och Dödsmakterna drar henne mot livets utkant. Den bästa dagen är en dag av törst är en fri litterär fantasi om ett år i Karin Boyes liv.

Jessica Kolterjahn

About

Books

Join the club